The Movie Diaries

I morgon 01.00 på filmkanalen silver visas Downloading Nancy från 2008. Jag fick äran att se den innan den visas imorgon.

Nancy är en djupt deprimerad hemmafru som skadar sig själv och som som söker efter sin räddning på internet efter att hennes förhållande med sin make Albert hållet på att rasa samman totalt. Hon kommer i kontakt med Louis, som lovar henne att han ska befria henne från hennes demoner. Hon flyr till honom men lär sig att livet kanske inte kan räddas så lätt som hon hoppats. Filmen kantas av bråk, sex, kärlek och tortyr, allt på jakt efter Nancys lycka och sanna jag.

Jag är lite allergisk mot den här sortens filmer, jag tycker dem är riktigt långtråkiga. Mörka dramafilmer där allting känns deprimerande och som man inte riktigt förstår vad den handlar om är ingenting för mig. Den skulle kunnat vara bättre än den är, det är en sjuk historia och om dem gjort filmen bättre så hade den kunnat få bättre betyg, men eftersom den är som den är så blir betyget där efter. Jag tycker filmen var händelselös, långdragen och jag tycker skådespelarna kunde varit bättre, men, jag vet att det är en väldigt populär film som fått bra betyg av andra som gillar den typen av filmer så jag rekommenderar er ändå att se den så att ni kan skapa er egen åsikt. Men för mig, bottennapp.

Drama från 2010 med Robin Wright Penn, Blake Lively, Winona Ryder mfl i rollerna.

Pippa Lee är en kvinna i 50års åldern som ser ut att ha allt man kan önska sig, en kärleksfull man, två barn, ett fint hus och har massor av vänner som älskar henne. Men en morgon när Pippa kommer ner i köket har någon stökat ner och förstört det totalt och denna morgon är bara början, hela Pippas liv rasar samman när dem avslöjar att det är Pippa själv som går i sömnen. Händelserna får Pippa att tänka tillbaka på sitt liv och hur hon kommit dit hon är idag. Man får följa hennes liv från hennes födsel, under hennes uppväxt med en missbrukande mamma och under tiden hon träffade sin 30år äldre make.

Seg är det första ordet som kommer upp i mitt huvud när jag tänker på den här filmen. Den är långdragen, ointressant, rörig och ingenting känns som om det hör ihop, det är minst 4 olika historier på en gång i den här filmen, en om Pippas uppväxt, en om hennes liv med hennes man, en om hennes sömngång, och en om hennes relation till grannens son. Allting blir bara rörigt och det märks att filmen egentligen inte är inriktad på min åldersgrupp, jag skulle kunna tänka mig att min mamma skulle tyckt att den var bättre än vad jag gör. En positiv sak kan jag i alla fall säga, skådespelarna gör ett riktigt bra jobb och det lyfter filmen lite. Men det är absolut inte en film jag skulle vilja ha hemma i min filmsamling, men om man inte har någonting bättre att se så kan man väl offra sig.

Filmen finns att hyra på Voddler

Like Crazy är ett romantiskt drama från 2011 med Anton Yelchin, Felicity Jones och Jennifer Lawrence i huvudrollerna.

Anna och Jacob blir kära efter att ha träffats på ett universitet i Los Angeles, Anna är från England och när hennes visum går ut bestämmer hon sig för att stanna i USA i alla fall. Efter att ha åkt hem under en period kan inte längre komma in i USA eftersom hon bröt mot visumets regler. Nu måste de bestämma om deras förhållande är värt att kämpa för.

Det här är en charig och berörande historia med mycket upp och ner med känslorna. Mycket kärlek och mycket sorg. Man får mycket sympati med karaktärerna och dom är lätta att relatera till även om man själv inte varit i exakt samma situation. Det är en bra film helt enkelt, rekomenderar den till alla som gillar filmer med mycket känslor. Ni kommer inte att bli besvikna.

Jag såg dramat The art of getting by från 2011 med Emma Roberts förra veckan och tänkte skriva lite vad jag tycker om filmen.

Tonåringen George är expert på att göra så lite som möjligt. Han skolkar nästan varje dag, gör aldrig sina läxor och är nära att bli relegerad från skolan om han inte skärper sig. Han träffar Sally, den vackra och komplicerade tjejen som går på hans skola så tar hans liv en helt ny vändning. Han försöker ta tag i sitt liv, inte bara för att rädda sitt eget skinn utan också för hans omgivnings skull.

Helt okej film, ingen man kanske ser om och om igen men helt klart sevärd. Skådespelarna gör ett jättebra jobb och den är aldrig tråkig. Om jag skulle säga någonting negativt om den så är det att dem kunde kortat ner den lite och haft lite mindre babbel. Men det är en underhållande film och som sagt, helt klart sevärd.

På senaste tiden har jag fastnat för en speciell skådespelare, Ryan Gosling, och har hyrt hem flera av hans filmer, dem senaste är All good things och Blue Valentine så nu tänkte jag skriva lite om mina åsikter om dem två filmerna.

All good Things (2010)
Filmen handlar om ett väldigt omtalat kriminalfall som inträffade under 80-talet i New York. David Marks är huvudkaraktären och är en ung man som är son till en förmögen fastighetsmagnat. David har alltid kämpat för att undvika att gå i sin pappas fotspår och när han träffar Katie, en ung tjej från arbetarklassen, ser han sin chans att fly från det livet han alltid velat undvika. Tyvärr blir fantasin inte långvarig och han lockas tillbaka till sin pappas företag och Katie börjar studera. Ju mer självständig Katie blir desso konstigare börjar David bete sig och det går så långt att han går i ännu ett av sin fars fotspår och börjar misshandla henne. Plötsligt försvinner Katie spårlöst och familjens mörka hemligheter kommer upp till ytan.

Jag hade ganska stora förväntningar på den här filmen och jag blev riktigt besviken, den är långtråkig och händelselös. Det enda intressanta är den sista halvtimmen eller så när Katie försvinner och man vill få reda på varför och vart hon tagit vägen, men resten av filmen är ett riktigt sömnpiller.


Blue Valentine (2010)

Efter att nyss ha kommit hem från en resa till Hong Kong dör Beth Emhoff från vad som verkar vara någon slags influensa. Hennes unga son dör även han senare samma dag. Hennes make Mitch däremot verkar vara immun mot sjukdomen. Detta startar spridningen av en dödlig infektion runt om i hela världen.

Det här är en spännande och underhållande film som ibland dock kan kännas lite grann som en informationsfilm. det är väldigt mycket information om virus och grejer som inte är jättelätt att förstå. Men dom fångar ändå ens intresse med karaktärernas historier och filmen känns aldrig långtråkig.

Skådespelarna gör ett bra jobb, filmen har många stora och kända skådespelare i huvudrollerna och det gör nog mycket för filmen. Skådespeleriet påverkar alltid väldigt mycket tycker jag.

Imorse såg jag drama-komedin "A Little Bit of Heaven" från 2011 med Kate Hudson i huvudrollen.



Filmen handlar om Marley, en tjej som är emot förhållanden och gärna inte talar om sina känslor. När hon får reda på att hon är döende i cancer, samtidigt som hon utveckar känslor för din läkare så vänds hela hennes värld uppochner. Även om hon kanske inte medger det så är hon rädd, men kasnke mer rädd för att bli kär än att dö.

Det här är en film som ger väldigt blandade känslor, jag både skrattade och grät vid flera tillfällen. Det är en inspirerande historia om hur man ska ta vara på livet och människorna runt om en. För man vet aldrig vad som kommer att hända imorgon. Kate Hudson gör ett riktigt bra jobb som huvudpersonen Marley, jag brukar faktiskt nästan alltid gilla filmer som hon är med i. Hon är en duktig skådespelerska.

Men som sagt så är det en riktigt bra film och jag rekomenderar den verkligen till de som inte är rädda för att följa med på en känslosam bergochdalbana.

Häromdagen såg jag dramat The blind side med Sandra Bullock, en riktigt gripande historia som baseras på en sann händelse.

Michael Oher är hemlös, tillbakadragen och får dåliga betyg och ännu dåligare rykte. Han har i princip gett upp hoppet om att få ett bättre liv när han träffar Leigh Anne Tuohy, en välställd kvinna som lever det perfekta livet med sina två barn och sin make i ett stort hus. Leigh Anne blir berörd av Michael och bjuder in honom för att sova på deras soffa i några nätter tills han kan hitta någonstans att bo, men så blir det såklart inte. Michael blir snabbt en del av familjen, får bättre betyg, börjar i ett american fotball-lag och börjar förstå att alla människor inte vill honom illa. Leigh Anne beslutar att göra honom till en permenent familjemedlem, men att uppfylla den önskan blir inte det lättaste när man inte egentligen vet någonting om Michael eller hans förflutna.

Jag hade stora förväntningar på den här filmen, och jag måste säga att jag blev lite besviken ändå. Den är bra, gripande och skådespelarna i filmen är fantastiska i sina roller, men jag trodde den skulle vara ännu bättre och ännu mer gripande. Sen är lite långtråkig vissa delar och jag hade önskat mer djupa scener, det känns som om dem bara skrapar på ytan och kunde visat så mycket mer av Michael Oher och Leigh Annes familj. Men den är helt klart sevärd!

Jag såg den är filmen för länge sedan när den precis hade kommit ut och jag har faktiskt redan skrivit om den på min personliga blogg. Men det är en så pass bra film att jag känner att jag måste skriva om den här också, för har ni inte sett den, gör det!

Filmen är baserad på en verklig händelse och har bland andra AnnSophia Robb, Dennis Quaid och Helen Hunt i huvudrollerna.

Året är 2003 och Bethany Hamilton bor på Kauai, Hawaii med sina föräldrar och sina bröder. Dom är alla surfare och Bethany tillsammans med hennes bästa vän Alana har växt upp med en passion för sporten och ställer upp i tävlingar. En dag så åker tjejerna iväg för att surfa tillsammans med Alanas pappa och bror när det ofattbara händer, Bethany dingar med sin väntra arm i vattnet då en haj dyker upp från ingenstans och biter av armen. Hon förlorade 60 procent av sitt blod men överlevde mirakulöst. Nu måste hon dock anpassa sig till ett liv med endast en arm. Hon ger inte upp på sin dröm att surfa, även om hon måste kämpa för att ta sig dit.

Den här filmen är otroligt rörande och hemsk samtidigt som den har så mycket värme och lycka. När jag såg den första gången kan jag erkänna att jag satt och grät som en liten barnunge. Så pass känslomässigt påfrestande är den. Jag visste redan innan att jag skulle gilla filmen, eller jag trodde i alla fall det. Jag har nämligen en tendens att verkligen gilla känslosamma och sorgliga filmer.

Skådespeleriet är verkligen bra, filmen har många kända skådespelare och AnnaSophia Robb gör ett utomstående jobb som vanligt. Hon ör verkligen en duktig skådespelare enligt mig. Dennis Quaid och Helen Hunt har ju varit med i många filmer och gör en nästan aldrig besviken. Sedan kan man även se Carrie Underwood, Lorraine Nicholson och Jeremy Sumpter i filmen, som alla gör ett bra jobb.

Den här filmen kom alltså ut i april i USA men har fortfarande inte haft premiär här i Sverige, enligt IMDB kommer den ut den 20 januari här i vårt avlånga land, jag vet däremot inte om den kommer på bio eller direkt på DVD.

The Help, eller Niceville som den heter här i sverige, utspelar sig i Mississippi på 60-talet under medborgarrättsrörelsen. En ung kvinna vid namnet Skeeter bestämmer sig för att skriva en bok som visar saker och ting ur de svarta hembiträdernas synvinkel. Skeeter kompis hembiträde är en första att öppna sig och Skeeter intervjuar henne för sin bok, snart träder fler fram och hjälper Skeeter att skriva klart boken.

Jag brukar gilla sådanna här filmer som utspelar sig längre tillbaka i tien och den här filmen gjorde mig inte besviken. Det är en otroligt fin historia om mänskliga rättigheter och hur något så litet kan förändra så mycket. Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma att det faktiskt fanns en tid då svarta människor i praktiskt taget var slavar till de vita, vilket den här filmen gör.

Skådespelarna gjorde även ett riktigt bra jobb, Emma Stone har huvudrollen och hennes presation besviker mig inte som vanligt. Hembiträdet Aibileen spelas av Viola Davis som inte heller sviker. Det är för många skådespelare för att gå in i detalj på alla med överlag så gjorde dom ett mycket bra jobb.

Såg precis på en otroligt vacker film på Voddler, The Black Balloon, en film jag aldrig hört talas om innan jag kikade runt på voddler nu ikväll men helt klart en film som borde få mer uppmärksamhet.

The Black Balloon handlar om Thomas och hans familj som flyttar till en ny stad och han kämpar för att vara en normal tonåring och för att passa in. Men Thomas liv är inte normalt, med en storebror med autism och en gravid mamma som ligger sängliggandes så måste Thomas hjälpa till på alla sätt och vis för att vardagen ska fungera. Man får följa dem genom kärlek, skratt, gråt och ilska och Thomas hopp om att Charlie någon gång kommer bli normal, någonting som han innerst inne vet inte kommer hända.

Det är en otrolig historia som i alla fall gav mig gåshud. Jag satt och skratta, höll andan och grät när jag såg den här filmen för det är en otroligt känslosam film. Man får se hur hela familjen berörs av Charlie, på både gott och ont och hur elaka folk kan vara. Skådespelarna var riktigt duktiga, inga jättekändisar förutom modellen Gemma Ward men jag tycker att alla spelade sina karaktärer riktigt bra. En riktigt vacker film helt enkelt som jag tycker att alla ska se.

Filmen kan man se gratis på Voddler om man har konto där!


Orginalbild här

Det här blir ett inlägg med både film och boktips på sätt och vis, men jag kommer såklart vinkla det mot filmen. Jag tänkte tipsa om min absoluta favoritförfattare och filmerna som är gjorda efter hans böcker, Nicholas Sparks! Jag har läst en del av hans böcker nu och jag blir aldrig besviken och det är samma sak med filmerna! Alla är otroligt välgjorda och känslosamma och jag tänkte skriva lite kort om filmerna jag sett som är baserade på hans underbara böcker!

Jag och min kompis Nathalie såg för några timmar sen den mysiga dramafilmen Letters to Juliet med Amanda Seyfried. En otroligt fin film med en otroligt fin historia.

Filmen handlar Sophia, en ung tjej som reser till Italien med sin fästman för en "innan bröllopet smekmånad" men väl där märker dem sina olikheter och efter att fått lov att följa med honom på vinprovningar, ostprovningar och liknande så säger Sophia stopp och han får åka på vinauktion själv medan hon stannar kvar och hjälper en gammal kvinna vars 50åriga brev Sophia hittade under en sten i väggen där kvinnor och män lämnar brev till Julia (från Romeo och Julia) för att få svar på sina frågor om kärlek, och som hon beslutar att besvara. Detta leder dem på en resa efter kvinnans själsfrände och under den jakten försöker Sophia lista ut om hon verkligen hittat sin eller om hon ska chansa och kasta sig in i någonting helt okänt.

Jag gillade verkligen den här filmen, den är välgjord, spännande och otroligt vacker. Om man ska gnälla på någonting så var den lite förutsägbar men jag tyckte inte det gjorde någonting under den här filmen för det viktigaste var inte hur den skulle sluta, utan det var att se vad som hände under resan dit. Som jag skrev så är det en otroligt vacker historia och alla fina omgivningar och vackra scener gjorde att jag många gånger fick gåshud. En riktig 5 poängare helt enkelt!

Orginalbilder här och här